Men det är ju sant!

Okt 25, 2012

AllmäntUtbildning

En av mina favoritfilmer är Matrix. Inte så mycket för att filmen var en pionjär på sin tid i sin genre, utan mer för det djupsinniga temat om att verkligheten endast existerar genom våra sinnen. Huvudkaraktären blir smärtsamt medveten om att hans verklighet egentligen inte är den “riktiga” verkligheten utan en verklighet som hans sinnen stimulerats att uppfatta. Och faktum är att vi alla skapar vårt eget Matrix med hjälp av våra sinnen. Våra sinnen utsätts dagligen för miljontals stimuli, men vi uppfattar på ett medvetet plan endast en bråkdel av dessa. Vi förenklar och sorterar intrycken för att göra verkligheten begriplig för oss själva. Och på så sätt upplever vi alltså (och kan bara uppleva) vår alldeles egna sanning av det vi kan kalla verkligheten.

Denna “verklighet” är uppbyggd på våra övertygelser om hur saker och ting förhåller sig. Övertygelser kan vara både uppbyggande och begränsande för oss själva. En av de svåraste prövningarna huvudkaraktären står inför i Matrix är att släppa sina begränsningar och tro på vad han faktiskt kan åstadkomma. Eftersom våra övertygelser blir meningsskapande filter så påverkar de hela vår existens – de val vi gör, vad vi tror om oss själva och vår tillvaro. Ofta brukar man säga att man måste se det för att tro på det, men en intressant tanke är att vi faktiskt bara kan uppleva något om vi tror att det är sant. Övertygelsen kommer alltså före upplevelsen. Det innebär att vi hela tiden söker efter information som kan bekräfta det vi tror är sant. Tänk efter! Om du upplevde något du inte trodde på, hur skulle du då kunna uppleva det?

Om du är säker på att det är svårt att komma igång med träningen, kan du då uppleva att det är lätt? Om du är säker på att du är misslyckad, kan du då uppleva dig vara lyckad? Om vi tror tillräckligt starkt på något, kommer vi också att uppleva det. Vad vi tror om oss själva och vår kompetens är direkt kopplat till vår fram- eller motgång i livet. Så innan du bestämmer dig för att något är sant (och framförallt om det gäller dina egna begränsningar), fundera över vilka bevis du accepterar för denna ”sanning” genom att ställa dig frågan: Hur vet jag det?

Om några veckor startar den tredje modulen på utbildningen Diplomerad Coach. Den modulen ägnar deltagarna en stor del tiden till att avtäcka, bearbeta och coacha varandra i både begränsande och uppbyggande övertygelser. Varje gång vi pratar om övertygelser brukar jag som kursledare komma att tänka på historien om mannen som trodde att han var ett lik. Han åt inte och han arbetade inte. Han satt bara ner och hävdade för terapeuten att han var ett lik. Hans terapeut försökte övertyga honom om att han verkligen inte var död. De argumenterade fram och tillbaka och till slut sa terapeuten: ”Blöder lik?”

Mannen tänkte en stund och svarade: ”Nej, alla vitala delar i kroppen har slutat fungera, så de blöder inte.”

Då sa terapeuten: ”OK, då gör vi ett litet experiment. Jag tar en nål och sticker dig i fingret och ser om det börjar blöda.” Eftersom mannen var ett lik så fanns det inte mycket han kunde säga eller göra, så terapeuten stack honom i fingret och mannen började blöda. Mannen tittade helt chockad på blodet och sa: ”Det var som fan, lik blöder tydligen också!”

Lars Sjödin, om prestationspsykologi och framgångsfaktorer

Skribent

Lars Sjödin

Utbildning och management