Allt är fel

2012-02-03

För en tid sen utbildade jag en grupp chefer i samtalsteknik. Det brukar vara ett uppskattat ämne, vilket det också var för det här sällskapet. Eller för nästan alla skulle det visa sig. Mitt mål på den här typen av utbildning är att lyfta fram vad människor vill åstadkomma istället för vad vilka farhågor de har. Allt gick sin gilla gång när plötsligt en deltagare började prata om vad han inte ville att denna utbildningsdag skulle resultera i. I sådana här situationer funderar jag alltid utifrån tre aspekter:

1. Vilken rädsla exponeras?

2. Vad är behovet?

3. Hur hanterar jag som utbildare det?

Rädslan är viktig att definiera så att jag, som utbildare, inte förstärker den. Behovet är viktigt att definiera så att jag kan bemöta och hantera det konkreta beteendet som är rotat i behovet och rädslan. Oftast får den här strategin en rädslodriven person mer målfokuserad. I just detta fall verkade mitt bemötande dock inte fungera. Det spelade ingen roll vad jag sa, så motsa deltagaren det jag sa. När detta sker brukar jag prova att hålla med om det den säger och ofta, så även i detta fall, resulterar det i att personen motsäger sig själv. Alltså, ett tydligt tecken på att beteendet är reflexmässigt.

Att konstant säga emot har ofta sitt ursprung i ett stort bekräftelsebehov och låg självkänsla. Jag pratar alltså inte om sunt kritiskt tänkande utan om ett reflexmässigt beteende som oftast är omedvetet. Det här beteendet kännetecknas som ett ambivalent behov av kontinuerlig återkoppling som sedan kritiseras och avfärdas. Det finns nästan alltid ett tvångsmässigt behov av att argumentera, förklara och motsäga. Detta handlar inte om en specifik personlighetstyp utan kan liknas med en känslomässig aversion mot att låta sig ledas, coachas, tränas eller ta emot råd.

För en utbildare är den här typen av beteende inget önskescenario, men det stora problemet är egentligen de hinder en person med den typen av reflexmässigt beteende skapar sig själv. Som säljare riskerar man att tappa affärer, som ledare undergräver man påverkansmöjligheter och som utbildare kan man hamna i onödiga konflikter med kursdeltagarna. Det positiva är att det finns vetenskapliga och välfungerande metoder som vi på Rezon använder för att komma tillrätta med problemet. Men som med det mesta här i livet fungerar de bara om man inser och erkänner för sig själv att man har den här tendensen. Och, om man vill göra en förändring.

Lars Sjödin, om prestationspsykologi och framgångsfaktorer.

Fler artiklar från bloggen