Lyxfällan – eller hur man kokar en groda
2013-04-15
Häromdagen satt jag och pratade med en kompis som var upprörd över alla korkade människor som är med i tv-programmet ”Lyxfällan”. Man måste ju ha en skruv lös om man skuldsätter sig så och samtidigt inte förstår eller blundar för konsekvenserna. Eller kanske inte?
Om man stoppar ner en groda i kokande vatten så hoppar den ut. Men stoppar man ner den i kallt vatten som man sakta värmer upp så sitter den kvar tills den blir kokt. Det är ett gammalt talesätt och om det är sant eller inte spelar egentligen ingen roll. Det intressanta är vad liknelsen förmedlar: Det är svårt för såväl människor som grodor att upptäcka långsamma förändringar. Vi är skapta för att notera plötsliga förändringar, men är i stort sett oförmögna att märka förändringar som sker långsamt och gradvis. Samma princip gäller för allt. Det innebär alltså att vi blir duktiga på att censurera ogynnsamma förändringar som byggs upp över tid, till exempel: viktökning, spenderande av pengar, destruktiva relationer, minskad sömn etc.
Låt oss ta viktökning som ett exempel. Om du går upp 1 kilo i månaden under ett år kommer du sannolikt inte att notera din viktökning förrän det är lite väl sent. Om du däremot skulle kunna gå upp 12 kilo över en natt så skulle det inte vara något större problem att både se och känna förändringen. Konsekvensen av en långsam förändring gör att utgångsläget förskjuts, det vill säga du och dina extra kilon blir successivt en ny norm för dig själv. Och eftersom vår hjärna är inställd på att reagera på situationer där det finns ett tydligt och avsiktligt samband mellan handling och konsekvens, så blundar vi gärna för de handlingar vi gjort för att förskjuta det som känns “normalt”.
Tänk tillbaka på något tillfälle när du själv noterat att ditt utgångsläge inte alls var vad du ville att det ska vara. Vad var det du låtsades som om du inte visste? Att byxorna kändes trånga redan för flera veckor sedan? Att din lön tagit slut tidigare och tidigare varje månad? Att du faktiskt bråkat med din partner varje dag det senaste halvåret? Ibland är det svårt att medge att man själv har med utgången att göra. Vare sig du köper detta resonemang eller inte så gör vi alla val som påverkar våra liv.
Ibland behöver vi feedback för att upptäcka att vår nuvarande utgångspunkt egentligen är långt ifrån en sund sådan. I ”Lyxfällan” är det oftast då paren får konkret feedback som de på riktigt blir ledsna och börjar gråta. Det kan vara extremt jobbigt att inse att man blundat för det uppenbara. Att situationen inte är vad man vill att det ska vara och att det faktiskt är ett resultat av det egna agerandet – eller i värsta fall ett resultat av att man låtit sig påverkas av någon annans dåliga karaktär eller negativa inställning.
Låt inte andras avundsjuka dra ned på din ambition eller dina mål. Bara för att din kompis inte kan sluta äta godis låt inte det påverka dina tränings- och viktmål. Bara för att din kompis har begränsande övertygelser om sitt företag låt inte dessa skapa dina övertygelser om ditt företag. Bara för att din kompis har en enögd syn på vägen till ett mål låt inte denna syn diktera villkoren att nå dina mål.
Hitta hellre en träningskamrat med lite högre mål än du själv, en företagare som har en ännu starkare drivkraft att lyckas, en person som är ännu mer kreativ än vad du är och lyssna på dem istället. Kom ihåg: Misery loves company.
Jag föreslår att du nu funderar på följande:
Hur vill du vara? Någon som säger Varför händer det alltid mig, eller någon som säger Vad hände? Nej, släng offerkoftan och var istället en person som får saker att hända
Tänk på din omgivning, hur mycket stöd har du? Vad har personerna i din omgivning för norm? Stödjer de dig eller hindrar de dig från att uppnå det du vill? Eller har de rent av en destruktiv inverkan på dig på grund av deras dåliga karaktär? Eftersom vi tenderar att bli påverkade av och ta efter vår omgivning, se till att du befinner dig i en omgivning med människor med utgångslägen som stödjer det du vill uppnå.
Lars Sjödin om prestationspsykologi och framgångsfaktorer
Fler artiklar från bloggen
- Chefen tror …
- Dimma, kärlek och grupputveckling
- Nytt år – vilka är mina intentioner?
- Om närvaro och att våga möta sin egen smärta
- Prima liv
- Alla har ansvar för att stoppa energitjuven
- Är du rädd för att bli rädd?
- Att lyckas med omorganisationer – ett urgammalt dilemma
- Lyxfällan – eller hur man kokar en groda
- Bete dig som folk!
- Att inte räcka till när man som bäst behöver det
- Var här och nu, har jag lärt mig på en ugl-kurs
- Problemet är inte problemet, det är din inställning till problemet som är problemet
- Jag behöver inte lära mig nåt nytt som krånglar till saker
- Men det är ju sant!
- Historien om hur en missnöjd kund blev en av våra bästa kunder
- Utvärdering och personliga erfarenheter kopplat till kundrelationer
- Jag är ingen säljare, jag är coach
- Rivstart!
- Är du lat eller?
- Sommarlovspaniken
- Vinnarskallar och Cliff Barnes
- Ribba? Det har väl inget med fotboll att göra
- Möteshysteri
- Jag tycker om dig när jag tycker om mig själv i din närvaro *
- Jag ska köpa vingar för pengarna
- Vad f-n har känslor med ledarskap att göra?
- Rötägg i organisationer
- Att välja och välja bort
- Mod att leva som jag lär
- Allt är fel
- Har jag anställt en Hannibal Lecter?
- Mångfald
- NLP och Coaching
- Rätt person på rätt plats i rätt tid
- Ansvar utan befogenhet ger risk för utbrändhet