Vinnarskallar och Cliff Barnes

2012-06-10

Så här i tider av EM i fotboll kommer det att koras vinnare och utpekas förlorare på löpande band. Det är ju inget konstigt med det förstås eftersom elitidrott faktiskt går ut på att vinna till nästan varje pris. Några kommer alltid att bli förlorare i den idrottsliga världen. I lördags var till exempel Holland den stora förloraren när Danmark skrällde och vann med 1-0. Ikväll kan det vara Sverige som står som vinnare … eller förlorare.

Apropå förlorare så måste väl Cliff Barnes ändå vara TV-historiens största looser? För er som inte vet vem Cliff Barnes är så kan jag berätta att det var en karaktär i Dallas, världens mest populära TV-program under 1980-talet. Karaktären (spelad av Ken Kercheval*) kämpade ständigt mot sin nemesis J.R. Ewing – och förlorade alltid. Trots upprepade förluster tog han ändå upp kampen gång på gång, provade en ny strategi, hittade nya motiv för att fortsätta kämpa. En riktig looser med andra ord … eller?

Ibland kan man få höra att en person är en “riktig looser” eller att det är “en riktig vinnarskalle”. Men vad betyder det egentligen? Låt oss titta på vad man skulle kunna definiera som en looser kontra en vinnarskalle.

En vinnarskalle kallar vi ofta en person som i de flesta fall fokuserar på ”rätt” saker och som väljer att se situationer ur bästa möjliga perspektiv. Vid bra prestationer ger den sig själv och andra inblandade beröm och känner stolthet av det den åstadkommit. Vinnarskallen kopplar ihop sina framgångar med tidigare framgångar för att skapa nya möjligheter i framtiden. När motgångar kommer ser den alltid möjligheter att lära sig något av misstagen. En vinnarskalle gör värdefulla och realistiska analyser av vad som kan förändras för att undvika att upprepa samma misstag. Det finns tre viktiga delar i inställningen som får vinnarskallen att bli högpresterande:

1. Realistiska förklaringar till framgångar och motgångar

2. Förmåga att isolera upplevelser av misslyckanden till en specifik situation

3. Insikt att motgångar är skeenden i nuet och inte en princip för framtiden

Ovanstående inställning gör det möjligt att lära sig av sina misstag, att aldrig ge upp samt låta bli att sänka sitt eget självförtroende.

En looser tycker inte att är en slump att den stöter på problem utan väntar i stort sett bara på att nästa bakslag ska komma. Det innebär att ett enda misslyckande kan bli till ett styrmedel för den egna framtiden. En looser upplever att problemen ligger utanför den egna kontrollen vilket i sin tur omöjliggör en förändring. En sådan person försöker bevisa att framgång eller misslyckande beror på tur eller otur. Tur eller otur går givetvis inte att påverka och därmed blir det också omöjligt att styra sin egen framgång. Tre delar i inställningen som skapar en looser är följande:

1. Konsekvent leta efter yttre faktorer som påverkat framgång eller motgång.

2. Se ett unikt misslyckande som en regel även för andra situationer.

3. Göra misslyckandet till en del av sig själv och skapa en ”varför-händer-det-alltid-mig”-attityd.

Föregående inställning gör det lättare för en looser att frånsäga sig kontrollen över sitt eget liv, att ge upp innan den ens försökt samt nedvärdera sig själv och underminera sitt självförtroende.

Så var Cliff Barnes en riktig looser? Förklarade han sina fram- och motgångar med slumpen? Gav han upp? Såg han sig själv som en misslyckad person? Ja kanske var han TV-historiens största looser, men han gav faktiskt aldrig upp. Han hittade hela tiden nya vägar för att försöka vinna över sin nemesis. Lärde han sig av sina misstag? Nja, kanske kunde han ha varit smartare och dragit mer nyanserade lärdomar av sina nederlag. Kanske såg han sig stundtals som ett offer och förklarade då och då sina misslyckanden med otur – men var han en riktig looser? Vad tycker du?

* Kuriosa: Ken Kercheval är sannolikt långt ifrån en looser i verkliga livet. Ett exempel på det är att han blev diagnosticerad med lungcancer men överlevde.

Lars Sjödin, om prestationspsykologi och framgångsfaktorer

Fler artiklar från bloggen