Jag tycker om dig när jag tycker om mig själv i din närvaro *

2012-03-25

Vilken dåre han är Björn Ranelid som ställer upp i melodifestivalen med en sån dålig låt. Hur kan han ens komma på tanken? Titta på hur han smörjer in sig i brun utan sol, helt utan koll. Och Fredrik Reinfelt, hur kan han skilja sig? Han som är stadsminister borde väl ha bättre koll! Vilken förebild är han egentligen? Sedan har jag funderingar på hur min granne som fyllt 40 kan åka omkring på en motorcykel, hon har väl komplex för sitt åldrande och försöker fixa yngre killar. Det finns så otroligt mycket dårar omkring mig, så få som kan se livet klart. Ta bara min chef. Ställer en massa krav hit och dit. Har synpunkter kring hur mycket jag surfar på internet och hur långa fikaraster jag tar. Sköt dig själv vill jag säga. Sköt dig själv och låt mig få sitta här och bara… Alla andra bara strular bort livet. Liksom tar inte hand som sig själva och sitt liv. Och jag, jag kan bara sitta här och granska alla andra.

Så kan det kanske låta i någons huvud. Tycker du liksom jag att det är otroligt skönt att rikta fokus på andras brister ibland? En lite befriande, rusig känsla. Om jag dessutom delar det med någon annan kan det bli till en berusning.

Det bästa av allt är att jag slipper konfronteras med mina egna begränsningar och destruktiva mönster. Jag kommit på mig själv att ondgöra mig även alla som snackar skit om Björn Ranelid. Jag lägger en del funderingar om människor som inte tar ansvar för sin hälsa eller inte tar ansvar för sin del i en relation eller för sitt arbete. Inte så mycket bättre… kanske till och med sämre då jag anser mig ha självinsikt. Det är liksom lättare att ha åsikter om och tycka att andra borde sköta sig bättre än att konfronteras med sig själv. Egna dåliga samveten, egna drömmar, egna behov och rädslor. Jag menar nu inte att jag eller andra borde sluta att vara kritiska eller att lyssna på den delen av sig själv, utan snarare att bli medveten om hur mycket jag väljer att fokusera på andras tillkortakommanden. Hur mycket av detta jag sprider vidare till andra och hur mycket jag egentligen vill det.

För en månad sedan skrev jag en blogg om hur min rädsla över att inte vara tillräckligt bra sångare kanske skulle kunna få andra att inte tycka om mig eller kanske ännu värre inte vilja vara med mig (Läs den här: Mod att leva som jag lär). Fick en inbjudan till att sjunga som jag längtat efter och tackade först nej, för att sedan tacka ja. Det var lite tufft att konfronteras med mina rädslor och min önskan att vara mycket kompetent, eller kanske bäst och sedan endast få en timme tillsammans med pianisten innan jag skulle sjunga. Men det var värt det. Under veckorna innan framträdandet lyssnade jag mer på musik, träna de att sjunga och kom därmed i kontakt med det musikaliska inom mig.

Att sjunga är för mig ett alldeles speciellt sätt att kommunicera. När jag sjunger kommer jag i kontakt med känslor och behov som jag inte annars är medveten om. Jag lyckas också förmedla dem. Jag skapar reaktion och blir berörd av personens reaktion genom vilken en ny sorts kontakt uppstått.

Som summering kan jag bara konstatera att det var värt att vara modig, det var värt att möta mina egna rädslor. Jag kände lycka. Samma kväll blandades min rädsla och min glädje. Det var bittert och det var sött – a bittersweet feeling – och jag var full av liv. Lärt känna ny personer och har fått möjlighet att sjunga vid ytterligare två tillfällen. Jag tycker om dem när jag tycker om mig själv i de andras närvaro.

Jag är precis hemkommen efter att ha handlett en 6-dagars utbildning i att leda sig själv genom att i högre grad vara sann och göra mer medvetna val.

Att fokusera på sig själv istället för att gömma sig i andras brister – ta den där enkla vägen. Det känns så självklart när jag ser andra arbeta med detta och när jag lyckas själv känner jag hur jag blir mer närvarande, har bättre tillgång till all min kompetens och tycker bättre om mig själv. Jag kan också inse att det är ett livslångt projekt att tillåta sig själv att vara lycklig och att tillåta sig själv att leva sin egen dröm och tillfredsställa egna behov tillsammans med andra. Att vara levande. Att älska. Och att inte reta sig på andra i onödan.

* ”Jag tycker om mig själv när jag tycker om mig själv i din närvaro” är ett citat från den amerikanske psykologen Will Schutz som tidigt formulerade sin teori FIRO (1958) – vi alla har behov av att känna oss betydelsefulla, uppleva att vi kan hantera vårt liv och våra relationer och att vi har ett behov av att vara omtyckta. Genom sin forskning upptäckte han att vi gärna undviker att tillfredsställa våra egna behov genom att, oftast omedvetet, låta oss styras av rädslor. Han fortsatte sedan hängivet att söka metoder för att vi ska kunna arbeta mer utifrån intention. Detta resulterade bl a i en metod och workshop som heter The Human Element som introducerades på 90-talet. Metoden startar med en individuell utveckling och kopplas sedan till relationen till andra och till organisationens arbete. Will Schutz fortsatte att förfina såväl teori som pedagogik fram till sin död 2002 och sedan har bl a Ron Luyet och utbildade handledare över hela världen fortsatt arbetet att sprida Will´s arbete.

Läs mer här: The Human Element.

Fler artiklar från bloggen